De två första veckorna i september hade vi nollning, eller inspark som det också kallas. Det var väldigt roligt, faddrarna hade verkligen ansträngt sig för att hitta på olika typer av aktiviteter och få alla att känna sig välkomna. Vi blev indelade i lag där vi tävlade mot varandra, jag var med i Team Alcatraz, vi var utklädda till tjuvar. Vår fina hejaramsa gick såhär: "Glass, lass, Alcatraz!" Vi låg bra till i alla tävlingar, men tyvärr vann vi inte. Fast vi kom tvåa och det är ju bra det med. Det roligaste med nollningen var nog de utgångar vi hade på olika studentpubar och middagarna vi hade hemma hos en av faddrarna. En av kvällarna när vi skulle ut så var det norrsken på himlen, häftigt att få se det. Alla nya studenter och Sörlänningar (som Norrlänningarna kallar oss) blev helt exalterade, haha.
En kväll hade vi maskerad och temat var "Ursäkta att jag är sen". Jag tog tillfället att klä ut mig till en 80-talist som kommit några år för sent, älskar ju starka färger så det passade mig bra. Folk hade tolkat temat på alla möjliga sätt och var utklädda till allt ifrån skogshuggare till brevlådor. Under vår sista kväll så hade vi finsittning och alla nollegrupper körde varsitt spex. Vi gjorde en liten sketch där vi rymde från fängelset medans jag spelade gitarr och en kille spelade munspel till. Synd att jag inte har det på film så ni kan få se, men det var riktigt kul iaf!
En annan grej jag tycker var positiv med nollningen var att det inte var någon hets att dricka, man fick dricka precis så mycket eller lite alkohol man ville. Tidigare har jag trott att nollning går ut på att supa och göra pinsamma saker, men så var det verkligen inte. Tycker överhuvudtaget att den alkoholkultur som hör till när man studerar är trist och onödig. Visst, vill man dricka mycket så får man väl göra det, men det är då inget jag tänker göra iaf. När jag dricker alkohol så dricker jag en lagom mängd för att det är gott och jag går ut för att jag gillar att träffa folk och dansa.
Jag har fått en väldigt positiv bild av Umeå som studentstad såhär långt, det finns en stor gemenskap och alla är trevliga och hjälpsamma. Tror jag blir kvar här ett tag. En sak som nästan är konstig är att jag i princip inte haft någon hemlängtan alls sen jag flyttade hit. Eller ja, på sätt och vis har jag haft det, för jag har ju såklart saknat mina nära och kära i Uppsala ibland. Men det jag menar är att jag inte har någon längtan efter Uppsala i sig. Visst finns det bra grejer med Uppsala, men grejen är bara den att jag aldrig riktigt känt att det är "min stad". Jag tror Umeå är min stad, precis som Cairns var i Australien. Vart man kommer ifrån behöver inte avgöra vart man känner sig hemma. Var på besök i Uppsala senaste helgen och när jag kom hem till Umeå igen kände jag verkligen "Skönt att vara hemma igen",
Vet ni förresten varför det är så mycket björkar i Umeå? Jo, det är för att på 1800-talet någon gång så brann Umeå ner och då bestämde man sig för att plantera en massa björkar för att hindra eld från att sprida sig bland husen igen.
Lägger upp de bilder jag tagit från nollningen och lite annat, lite selfies och sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar