onsdag 15 april 2015

Påsk, aprilskämt och The imitation game

Hej bloggläsare! Senaste tiden har jag inte varit på topp. Har varit sjuk mkt enda sen jag hade influensa för en dryg månad sen och det tar så klart på krafterna. I helgen så mådde jag inte heller bra och kunde inte vara med på en sittning som jag sett fram emot. Kändes verkligen tråkigt, jag hatar när jag sett fram emot nåt och inte kan gå. Kände mig både ledsen och less, men nu några dagar senare så mår jag bättre. :) Det kommer ju som tur är fler sittningar och roliga saker nu i april och maj.

Delkursen som jag läser för tillfället är tuff och inte helt lätt, men på samma gång intressant och rolig. Trots att jag läser ett samhällsvetenskapligt ämne så är det en hel del matte. Som tur är så är det procenträkning och det är jag faktiskt bra på även om matte aldrig varit mitt favoritämne. Känns ju helt fantastiskt när man till slut förstår nåt som från början verkade jättesvårt. Det är det jag gillar med att plugga, att lära sig nya saker och hitta nya tankebanor.

Jag spenderade påsken hemma i Umeå, var ju i Uppsala för inte så länge sen. Hade en lugn och trevlig påsk, lagade god mat (bla potatisgratäng, köttbullar och tzatsiki, mums!), åt en massa godis och kollade på filmer. Hann även med att göra klart en kompletteringsuppgift som jag haft ett tag, kändes hur skönt som helst att äntligen ha den gjord!

En av filmerna jag såg som jag verkligen kan tipsa om är The imitation game, riktigt bra film. :) Den är baserad på en sann historia om Alan Turing, en engelsk matematiker som försökte knäcka tyskarnas koder under andra världskriget. Helt otrolig historia, jag fick en helt ny bild av vad jag trodde att jag visste om andra världskriget efter att ha sett filmen. Tycker också att den hade ett bra budskap, att det ibland är människor ingen förväntar sig nåt av som genomför det ingen kan förvänta sig.

Tänkte på att Alan som var sjukt smart förmodligen hade nån autistisk diagnos eftersom han hade svårt med sociala koder och sånt. Tycker det är så fel med de normer som finns i samhället idag, att människor ska vara på ett visst sätt för att bli omtyckta och accepterade. Vad hade hänt med samhället om ingen människa hade haft nån form av diagnos eller varit annorlunda på nåt sätt? Hade vi kommit så långt fram i utvecklingen? Knappast. När det gäller jobbansökningar t.ex, då ska man ju alltid vara väldigt utåtriktad och stresstålig. Hallå, det finns andra kvalitéer som är minst lika viktiga, men som glöms bort i det här samhället. Tycker att det fokuseras för mkt på det negativa när det gäller människor med diagnoser eller människor som sticker ut på olika sätt, det finns mkt positivt också.

För ett par veckor sen var det ju första april. Blev inte lurad av nån i år, däremot lyckades jag lura min pappa att jag köpt en katt. Han gick verkligen på det, så det var lite roligt. :) Önskar att det inte hade varit nåt skämt, vill så gärna ha katt, men kan inte så länge jag bor i korridor. Nåja, så fort jag får en vanlig lägenhet så tänker jag köpa en, så det så! För ett par år sen var jag i Australien den första april och det råkade bli som så att jag tatuerade mig precis den dagen. Då var det lite svårt att övertyga de därhemma att jag faktiskt tatuerat mig på riktigt och inte bara lurades, haha. :)

Nåt år innan dess så skrev jag en lång facebook-status om att jag slutat älska Green Day. Då var det faktiskt ett par vänner som nästan gick på det, men mindre trovärdigt aprilskämt får man ju leta efter. Jag har varit ett fan i 10 år nu och har inga planer på att sluta! :D Mina fina grabbar (även om de borde vara gubbar vid det här laget) ska snart vara med på invigningen av Rock and roll hall of fame, är så stolt över dem. Imponerande att de lyckats ta sig så långt som de gjort.

Har inte tagit så mkt bilder på sistone, men här är iaf en från nån dag när jag var ute och gick :) Nu har dock typ all snö hunnit smälta bort.